Min lektion gick ut på att eleverna skulle få måla ett par ögon på ett papper och sedan samlade jag in papprerna och delade ut dem igen slumpvis. Därefter skulle eleverna måla vem de tror sig kika fram bakom de ögon de fick tillbaka. Jag la även till en diskussion med 1A och 1C som gick ut på att jag stod framme vid smartboarden och frågade eleverna vad de trodde sig se bakom ögonen och figurens känslor. Jag skrev upp deras ideér. Detta gjorde jag istället för att visa dem exempel på hur det skulle kunna se ut. Då de kanske skulle måla av mina exempel istället för att komma på själva. Nu kunde de få ideér från sina klasskamrater istället. 

 

När diskussionen var slut fick de börja med att skissa med blyerts för att sedan färglägga i med kritor. 

 

Första gången jag hade lektionen med förskoleklassen så tog jag bort diskussionsdelen i mitten utav lektionen. De fick istället måla ögon, jag samlade in dem och delade ut dem på måfå och sedan fick de måla vem de trodde sig var bakom ögonen. Detta var lite rörigt för det var väldigt många elever och få bord och stolar då vi hade dem inne på frititds fast under skoltid. Sedan fick jag gå runt till alla bord och se till att barnen hade idéer och att de gjorde som de skulle. När de sedan var klara fick de lägga sina målningar på en stor rund matta på golvet och sätta sig i en ring runtom. Där i ringen pratade vi om det hade gått bra eller dåligt, vad som var svårt och om de kunde urskilja de ögon de ritade från början. Om de inte hittade dem så pratade vi om varför och att de berodde på att någon att ändrat dem medan de målade. De tyckte att lektionen var rolig och lärarna ville göra den igen om två veckor. 

 

Andra gången jag höll i lektionen var det med 1A. Den här klassen var lite orolig när de kom in från rasten och det skulle märkas under lektionens gång. Jag startade lektionen med att visa steg för steg på smartboarden där jag hade punktat upp vad de skulle göra. Sedan bad jag dem att måla ögon. Här blev det krånligt. Eleverna var inte säkra på vad de skulle göra och de blev fort rastlösa när de var klara med ögonen. Det var mycket prat och spring i klassrummet av vissa elever. Det tog även för lång tid för eleverna att måla ögonen för de blev aldrig nöjda, detta och den röriga genomgången tog kanske 25 min av en 40 minuterslektion och då kom de ändå sent in från rasten.

 

När jag sedan delade ut ögonen igen så blev de förvirrade fastän jag förklarat att de inte skulle få tillbaka sina egna ögon utan sin klasskamrats. Även diskussionen om vem de trodde kikade fram bakom ögonen var orolig då vissa bara skrek ut ord som vara opassande och andra kunde inte sitta still. Efter diskussionen fick de börja skissa och färglägga men de verkade inte ta lektionen seriöst och de testade mig vilket resulterade i halvordentliga bilder. 

 

När lektionen var slut och jag hade skickat iväg dem kände jag mig uttömd och onöjd med mitt arbete. Jag pratade med klassläraren (hon är även min handledare i bild). Vi diskuterade om varför det blev som de blev och hur vi kunde förbättra det med 1C efter rasten. Vi kom fram till att jag skulle vara tydligare och mer bestämd, samt att jag skulle rita ögon på papper (vi ritade fem olika slags ögon) som vi kopierade upp i tillräckligt många exemplar så att det räckte till alla elever istället för att de skulle måla sina egna ögon. Vi märkte nämligen att det var lite känsligt mellan eleverna att någon annan målade på de ögon man gjort och att det missbrukades lite. Vi bestämde också att vi skulle gå igenom diskussionsfrågorna INNAN jag delade ut ögonen.

 

Mina punkter första gången på smartboarden var: 

1. Måla två ögon på ett papper

2. Pappret samlas in och delas ut

3. Vem är det som kikar fram? Diskussion

4. Skissa med blyerts

5. Färglägg figuren och bakgrund med kritor

 

 

Tredje gången när 1C kom in kändes de mycket lugnare. Jag kunde börja genomgången på en gång och jag hade ritat två ögon på smartboarden som jag sedan skrev deras förslag runt. När alla ideér var skrivna så delades mina ögon ut, nu kunde arbetet börja på en gång utan att ta massa tid. Eleverna började först med att skissa med blyerts och när de kände sig klara fick de färglägga med kritor. Den här klassen fick hela lektionen åt att måla, minst 30 min av en 40 minuterslektion. Deras målningar var mycket mer detaljerade och hade en tanke bakom. När de var klara skrev de sina namn och de fick om de ville ta med sig sina bilder hem, vilket nästan alla ville göra för att visa mamma och pappa. 

 

Jag kände mig mycket mer nöjd efter tredje gången! Jag ska även ha den här lektionen tillsammans med 1B på onsdag när Marianne kommer på besök. Då blir det min fjärde gång och jag hoppas verkligen att jag har lyckats anpassa den så pass bra att det kommer att bli lyckat. Sen är 1B lite stökig/orolig också men jag har varit med dem längst så får hoppas på att de kommer att lyssna på mig. Jag ska bara vara så lugn jag kan framme vid tavlan och se till att jag har allas uppmärksamhet. 

 

Det är roligt hur jag i efterhand kan se hur mycket jag behöver ändra på min lektionsplanering. Men det visar bara på att man ibland behöver misslyckas för att kunna göra det så bra som möjligt.